Gatusektioner ska anpassas efter förväntad trafikmängd, önskad hastighet, dimensionerande fordon, önskat gaturum och gestaltning o d. Utförande bör följa VGU avsnitt 7 eller 8 beroende på miljö, med kompletteringar angivna i detta avsnitt. Valda sektioner ska redovisas för och godkännas av samhällsbyggnadskontoret.

Gång- och cykeltrafik ska vara separerad från biltrafik på alla huvudgator oavsett vilket cykelnät som cykelstråket tillhör. Blandtrafik ska endast användas på lokalgator med låga trafikflöden. (Se VGU råd, tabell 8.1). Om blandtrafik tillämpas ska den faktiska hastigheten på biltrafiken vara max 30 km/h.

Körbanor

Bredd på körbanor ska väljas utifrån VGU avsnitt 7 och 8, med följande ändringar och kompletteringar:

• Körbanan på gator med ett körfält i vardera riktningen, och som trafikeras av buss i linjetrafik ska möjliggöra möte mellan bussar. Körbanebredd bör vara minst:
• 6,5 m bred vid 30/40 km/h
• 7,0 m bred vid 60 km/h
• 7,0 m med 0,5 m vägren vid 80 km/h
• Lokalgator i bostads- och centrumbebyggelse med låg andel tung trafik ska möjliggöra möte mellan personbil och lastbil. Körbanebredd bör vara 5,5 m.
• På genomfartsleder, huvudgator och gator med buss i linjetrafik ska utrymme för snöupplag finnas på båda sidor om körbanan. Bedömning av snövallsbredd bör utgå från VGU Råd, figur 8.22.
• Vid val av bredd på gaturum för lokalgator ska snövallars eventuella intrång på körfält, parkeringsytor, GC vägar o d ska utredas och godkännas av Samhällsbyggnadskontoret. Analysen bör utgå från VGU Råd, figur 8.22
  

Klicka på bilden för att se den i större storlek.

• Minsta bredd för enkelriktad körbana bör vara 3,5 m. Är gatans funktionalitet mer komplex i gång- och cykelnätet, mängd trafik och möjliggörande för angöringstrafik, utgå från VGU: Krav begrepp och grundvärden, där en gatas bredd kan bestämmas utifrån en trafiksituation. Se 5.2.2 Dimensionerande trafiksituation för motorfordon (DTS). Se även: Handbok för avfallsutrymmen för framkomlighet för hämtningsfordon och personal

Gång- och cykelvägar

Cykelbanor ska utformas med linjeföring och tvärfall som ger god komfort och låg risk för singelolyckor vid barmarksförhållanden. Linjeföring bör utgå från VGU avsnitt 9.2 med dimensionerande hastighet 30 km/h. Tvärfall bör vara 1-2% och med skevning inåt i kurvor där detta är möjligt med hänsyn till andra aspekter så som avvattning m.m.

Bredd för gång- och cykelvägar

Bredd för gång- och cykelvägar varierar beroende på trafikflöde och om trafikslagen är på gemensam bana, uppdelad bana eller på separata banor. Val av separeringsform ska ske i samråd med Samhällsbyggnadskontoret.

Högt gångflöde definieras som > 150 gående/h i maxtimmen, eller > 2000 gående/dygn.

Högt cykelflöde definieras som > 150 cyklister/h i maxtimmen, eller > 1000 cyklister/dygn.

Gemensam gång- och cykelbana ska dimensioneras enligt redovisade situationer och utrymmesklasser, och bör ha minsta bredder enligt tabell 1.

Uppdelad gång- och cykelbana ska dimensioneras för situationer enligt tabell 2 beroende på förväntade flöden.

Banans minsta bredd bör vara enligt tabell 3.

Separat gångbana ska dimensioneras enligt redovisade situationer och utrymmesklasser, samt bör ha minsta bredder enligt tabell 4.

*Fri bredd och höjd ska möjliggöra maskinell skötsel, hinderfri bredd bör därför alltid vara minst 2,5 m.

Separat cykelbana ska dimensioneras enligt redovisade situationer och utrymmesklasser, och bör ha minsta bredder enligt tabell 5.

Samtliga mått avser minsta bredd. Vid måttligt höga flöden bör bredd vara i spannet mellan angiven bredd för lågt och högt flöde användas. Vid flöden långt över högt flöde bör en större bredd användas.

Angivna bredder inkluderar ej heller sidoområden, skyddszoner e d. Om banan löper längs med en körbana eller ett längsgående hinder så som husfasad, räcken e d bör tillägg göras enligt VGU avsnitt 8.5.2.2. Om det inte finns utrymme för snövallar utanför vägen bör erforderligt utrymme enligt VGU Råd, figur 8.22 adderas till kravet på hinderfri bredd. Gång- och cykelvägar som även används som transportvägar till tekniska anläggningar o d ska anpassas efter de fordon som förväntas trafikera dem. Bredden bör då vara minst 3,5 m.

Gångfartsområde

Det finns olika sätt att utforma blandtrafikgator, där gående främjas och hastigheten på fordon sänks. Ett sådant sätt är att reglera ett område som gångfartsområde, vilket är en gatutyp där fordonstrafik och oskyddade trafikanter blandas på en gemensam yta och där all trafik sker på de gåendes villkor. Gatutypen används i centrala lägen, på ytor där behoven för gående är övervägande. Ett gångfartsområde behöver stödja vistelse och uppfattas som tryggt av människor som går och vistas där.

Förutsättningar för gångfartsområde

Ett områdes förutsättningar är avgörande för vilken gatutyp som är lämplig att anordna. För att reglera en gata eller ett område som gångfartsområde behöver följande förutsättningar finnas:

• Gående ska kunna nyttja hela ytan och ha behov av att röra sig i ett tvärgående mönster över den. Det ska vara ett högt flöde av gångtrafik - andelen gående bör vara eller förväntas bli större än andelen motorfordon. Det ska vara lämpligt att reglera alla trafikanters hastighet till gångfart.
• Ytan ska inte användas för något av följande:
  • Spårburen trafik
  • Stombuss
  • Pendlingsstråk för cykel (eller huvudcykelnät)
    
  • Huvudgata biltrafik
  • Genomfart för tung trafik

• Det ska finnas förutsättningar för vistelse (t.ex. närhet till målpunkt som genererar gångflöden, aktiva bottenvåningar el. dyl.).
• Det bör inte finnas ett stort behov av godstrafik inom området, lastmöjligheter bör i första hand anordnas på närliggande gator.
• Det ska finnas tillräckligt investerings- och driftmedel för att kunna utforma och sköta ett attraktivt gångfartsområde.
• Behov av fler än enstaka parkeringsplatser för rörelsehindrade ska inte finnas på området.

Om ovanstående förutsättningar inte finns eller skapas på den aktuella platsen bör annan reglering/gatutyp än gångfartsområde väljas. Det kan t.ex. vara gågata, cykelgata, sommargågata eller en gata med möblerbar trottoar.

Utformningsprinciper för gångfartsområde

För att uppnå ett välfungerande gångfartsområde, med låg hastighet och goda förutsättningar för vistelse, är utformningen väsentlig. Följande principer behöver beaktas:

• Det ska framgå av utformningen att gående nyttjar hela ytan. Utformningen ska ge stöd för att fordonstrafik framförs i maximalt gångfart och för fordonsförares väjningsplikt mot gående. Möten mellan fordon bör endast möjliggöras på vissa platser.
• Ytan ska utformas för att hjälpa till att sänka hastigheten och skapa förutsättningar för vistelse. Grönska bör utgöra huvudsakliga element i utformningen, även sittplatser och annan gatuutrustning kan användas. Elementen bör hjälpa till att bryta raka siktlinjer och körlinjer. Tillräckligt stor fri yta ska finnas så att räddningstjänst, renhållnings-/snöröjningsfordon och leveranser kan ta sig fram.
• En tydlig entré till området bör finnas. Det kan t.ex. vara en avsmalnad infart, avvikande material och vägmärke på båda sidor om områdets början.
• Det ska finnas en jämn markbeläggning med hög detaljeringsgrad i en skala som knyter an till gångtrafik. Området ska ej delas upp med olika beläggningar i längsgående kör- respektive gångyta, utan utformas som en gemensam plats som signalerar att hela ytan är till för gående.
• Belysningen ska vara funktionell, rumslig och gemytlig, vilket fås genom en högre gestaltningsnivå.
• Det är viktigt med genomtänkta stråk för god framkomlighet och trygghet för barn, äldre och personer med funktionsvariationer. För synsvaga ska naturliga ledstråk nyttjas i första hand, vilka kompletteras med taktila plattor i ytterkanter av gångfartsområdet där koppling saknas.
• Parkering ska undvikas, undantag kan göras för parkering för rörelsehindrade.

Cykelgata

En cykelgata är en form av blandtrafikgata, där hastigheten på fordon sänks och cyklister främjas. På cykelgatan blandas fordonstrafik och cyklister på en gemensam yta och hastigheten sker på cyklisternas villkor. Gatutypen används i centrala lägen där cykelnätet behöver kopplas ihop. Eftersom cykelgator sällan upplevs lika trygga, säkra och tillgängliga som separerade cykelbanor används de med försiktighet.

Förutsättningar för cykelgata

Ett områdes förutsättningar är avgörande för vilken gatutyp som är lämplig att anordna. En cykelgata bör endast anläggas på sträckor där det inte finns tillräcklig plats för eller behov av separerad cykelinfrastruktur. För att reglera en gata som cykelgata behöver följande förutsättningar finnas:

• Ett högt cykeltrafikflöde – andelen cyklister bör vara eller förväntas bli större än andelen motorfordon.
• Ett lågt fordonstrafikflöde – cykelgator ska inte anläggas på gator med över 2000 motorfordon per dygn om dessa flöden inte kan minskas. Åtgärder för att minska fordonsflöden kan t.ex. vara att göra gatan enkelriktad för motorfordonstrafik.
• Hastigheten för fordon ska kunna hållas låg, max 30 km/timmen. Vid behov bör hastighetsdämpande åtgärder vidtas.
• Gatan ska ligga längs utpekade cykelstråk.
• Gatan ska inte användas för något av följande:
  • Spårburen trafik
  • Stombuss
  • Huvudnät för bil
• Sträckan bör inte ligga i direkt anslutning till skolor.
• Behov av fler än enstaka parkeringsplatser för rörelsehindrade bör inte finnas på sträckan.

Om ovanstående förutsättningar inte finns eller skapas på den aktuella platsen bör separerad cykelbana eller annan gatutyp än cykelgata väljas.

Utformningsprinciper för cykelgata

För att uppnå en välfungerande cykelgata, med hög trafiksäkerhet och god framkomlighet för cykel behöver följande principer beaktas:

• Fotgängare ska separeras från cyklister och bilister med markerad gångbana.
• Det bör framgå av utformningen att trafikanter befinner sig på en cykelgata där motoriserade fordon ska visa hänsyn och lämna företräde.
• Utformning ska stödja att motorfordon inte åker fortare än 30km/timmen. Den högsta tillåtna hastigheten ska märkas ut med vägmärke.

Parkering bör undvikas, undantag kan göras för parkering för rörelsehindrade.

Enkelriktad gata

Gator där huvudcykelnät går ska endast göras enkelriktade för motorfordonstrafik om de utformas eller skyltas för cykeltrafik i båda riktningar. Även på övriga gator bör cykeltrafik i båda riktningar möjliggöras vid enkelriktning.

Separerad gång- och cykeltrafikbana

GCM-bana ska dikt an högtrafikerad vägbana VR 40 och ÅDT > 2000 vara försedd med kantstöd (förhöjd GCM-bana).

Där GCM-bana är separerad med kantstöd dikt an vägbanan bör den vid VR > 60 km/h vara kompletterad med räcke.

Servicevägar

Servicevägar till tekniska anläggningar så som dammar för dagvattenhantering bör ha:

• Minst 3,5 m bred körbana
• Enkelsidigt fall. Dagvattnet bör i första hand hanteras i dike.
• Ett minst 1,5 m brett skötselutrymme på båda sidor om körbanan som ska kunna underhållas med slaghack. Slänter och diken kan utgöra del av skötselutrymmet.
• Yta för vändning om servicevägen inte ansluter till andra vägar i båda ändar.

Se även ”Riktlinjer för tillgänglig och användbar utemiljö” Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.