I dokumentet Guide till ökad vattensäkerhet, utgiven av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) finns en omfattande vägledning för hur kommuner och andra anläggningsägare ska arbeta med vattensäkerhet. Detta kapitel är en sammanfattning av guiden och styr hanteringen av vattensäkerhet inom allmän platsmark. För anläggningar med eller vid vatten som inte ligger på allmän platsmark gäller andra regler. Dessa beskrivs inte här. För vidare vägledning se MSB:s skrift i sin helhet, Guide till ökad vattensäkerhet” (2008).

Anläggningar med eller vid vatten kan vara både vara konstgjorda och naturliga. Anläggningarna kan ha en permanent vattenyta eller endast vattenfyllas tillfälligt i samband med olika regnsituationer. Vid naturliga vattendrag finns inga krav på skyddsåtgärder. Dock kan det vara lämpligt att placera livräddningsutrustning, räcken eller annat vid vattendrag i tätort, på platser där barn leker (i anslutning till lekplatser eller skolor) och vid gång-och cykelvägar där man ser att det finns en förhöjd risk att falla i vattnet. Vid konstgjorda anläggningar som dagvattendammar, våtmarker och vattenförande diken är vattensäkerheten en viktig del i utformningen.

Genom en genomtänkt gestaltning kan risker vid eller i närheten av vatten minska. Genom att ta extra hänsyn till halkrisk, stora höjdskillnader mellan vattenyta och gångplan samt trafik i form av bil‐, gång‐ eller cykelvägar i nära anslutning till vatten kan riskerna minska. Dessa faktorer ökar risken att plötsligt trilla i vattnet och gör att det blir svårare för människor att nå den nödställde. Det är särskilt viktigt att gestalta med dessa riskfaktorer i åtanke på platser där det är djupt eller starkt strömmande vatten och många människor eller barn kommer vistas. Komplettera gärna med tydlig skyltning, god belysning som tydligt visar kanter och nivåskillnader, kajkanter i flera nivåer med tydlig kontrastmarkering, stolpar/pollare samt sargkant som rullskydd. På vissa platser kan det vara lämpligt att helt leda bort gångtrafiken från vattenkanten.

Riskklassning och bedömning

En riskklassning ur ett vattensäkerhetsperspektiv ska alltid göras vid innan byggnation i närheten av naturliga vattendrag och konstgjorda anläggningar med eller vid vatten. Riskklassningen görs senast i samband med förprojektering och uppdateras i samband med detaljprojektering. Klassificeringen ska utgå ifrån en riskinventering av platsens förutsättningar och tänkt framtida användning. Tabell 1 kan användas som stöd för riskklassning av konstgjorda anläggningar med permanent vattenspegel. Konstgjorda anläggningar kan vara dammar, diken, kanaler, våtmarker m.m. En anläggning bedöms som att den har en permanent vattenspegel om vattenivån är minst två (2) dm ett dygn (24 timmar) efter att regnet har upphört.

Utifrån riksinventeringen ska beslut fattas om riskklassningen. Beslutet ska sedan ligga till grund för utformningen av anläggningen, som skydd vid slänter och kajer samt behov av livräddningsutrustning med mera. Nedan beskrivs vad som gäller runt utformning av olika typer av anläggningar med eller vid vatten ur ett säkerhetsperspektiv samt hantering av livräddningsutrustning.

Tabell 1. Riskklassningsmatris med riskobjekt som kan finnas i anslutning till anläggningar med permanent vattenspegel.

* om det finns en barriär som barn inte korsar ensamma (t ex väg eller staket) mellan anläggningen med permanent vattenspegel och riskobjektet ska avståndet räknas från barriären.

Utformning av vattenanläggningar med permanent vattenyta

Nedan följer ett antal krav på anläggningar med permanent vattenyta som minst ska uppfyllas baserat på anläggningens riskklassning. Utformningarna grundar sig på Malmös dagvattenstrategi 2008 och MSB:s rapport till "Guide till en ökad vattensäkerhet".

Låg riskklass

I områden där lekparker, parker, naturområden där barn vistas, bostäder, skolor, förskolor eller gruppboenden samt gång- och cykelväg ligger längre bort än 200 meter från anläggningen finns följande krav på vattensäkerhet:

• Anläggningen ska inte stängslas i sin helhet. Instängsling kan ge ett falsk skydd.
  
• Om enstaka branta slänter inte kan undvikas bör dessa skyddas (t.ex. med planteringar eller stängsel).
• Anläggningar bör utformas med flacka slänter inom strandzonen eller med en plan yta framför strandlinjen. Slänter bedöms flacka med största lutning 1:4, men bör helst vara 1:5 eller 1:6.
• Slänter bör vara stabila mot erosion.
• Maxdjup i anläggningens mitt bör vara högst 1.5 meter.
• På avstånd 0.5 meter från strandkanten bör vattendjupet i normalfall inte överstiga 0.2 meter för att undvika dolda faror. Vid strandkanter i anslutning till platser där barn leker ska vattendjupet inte överstiga 0.2 m de första 0.5 m från strandkanten.
• I de fall anläggningen utformas med ett större vattendjup direkt vid strandkanten ska ett stabilt material väljas som sjösten eller liknande material 0.5-1 meter ut i dammen. Maxdjup i detta område ska vara 0.5 meter.
• Serviceväg bör alltid finnas som gör det möjligt att ta sig till anläggningens in- och utlopp med arbetsfordon. För att kunna säkerställa långtidsfunktionen bör anläggningen dammen även vara tillgänglig för fordon som utför rensning och tömning av sediment.
• Bedömning bör göras om utformning av ytor för exempelvis avvattning av uppgrävt sediment behövs.
• In- och utlopp ska utformas så att barn inte kan ta sig in eller fastna i dessa, se vidare beskrivning under Vattenanläggningar utan permanent vattenyta.

Medelhög riskklass

I områden där lekparker, parker, naturområden där barn vistas, bostäder, skolor, förskolor eller gruppboenden samt gång- och cykelväg ligger på ett avstånd mellan 50 till 200 meter från anläggningen gäller kraven för låg riskklassning samt följande kompletterande krav.

• Anläggningar bör utformas med flacka slänter på minst 1:5 inom strandzonen eller att det finns en plan yta framför strandlinjen.
• Strandlinjen bör vara markerad. Detta kan göras med till exempel växtlighet eller större stenar. Stenarna ska placeras ut på ett sådant sätt att de inte uppmuntrar till lek. Stenarna bör vara så stora så att de även syns vintertid.
• Vid strandkanter i anslutning till platser där barn leker ska vattendjupet inte överstiga 0.2 m de första 0.5 m från strandkanten.
• Maxdjup i dagvattenanläggningen ska vara max 1.4 m.
• Skylt som varnar för svag is ska finnas i anslutning till anläggningen.

Hög riskklass

För anläggningar som klassas som hög riskklass gäller kraven för låg riskklass samt följande krav:

• Anläggningar bör utformas med flacka slänter på minst 1:6 inom strandzonen eller att det finns en plan yta framför strandlinjen.
• Strandlinjen ska vara markerad. Detta kan göras med till exempel växtlighet eller större stenar. Stenarna ska placeras ut på ett sådant sätt att de inte uppmuntrar till lek Stenarna ska vara så stora så att de även syns vintertid.
• Vid strandkanter i anslutning till platser där barn leker ska vattendjupet inte överstiga 0.2 m de första 1.0 m från strandkanten.
• Maxdjup i anläggningen ska vara max 1,1 m.
• Skylt som varnar för svag is ska finnas i anslutning till anläggningen.
• Där cykelvägar/pulkbackar är placerade i nära anslutning till anläggningen ska dessa separeras med en barriär, exempelvis vallar eller växtlighet, Barriären ska placeras så att vattenanläggningen ändå kan nås vid en oplanerad händelse.

Utformning av anläggningar utan permanent vattenyta

Vid utformning av vattenanläggningar utan permanent vattenyta på allmän plats gäller följande;

• Dammar eller andra vattenanläggningar som endast tillfälligt får stående i vatten vid regn behöver inte ha några yttre säkerhetsbarriärer.
• Dammar eller andra vattenanläggningar ska ha ett utlopp.
• Utlopp ska konstrueras så att vattennivån i anläggningen vid dimensionerande flöde aldrig är högre än två (2) dm ett dygn (24 timmar) efter att regnet har upphört.
• Servicevägar bör alltid finnas som gör det möjligt att ta sig till in- och utlopp med arbetsfordon.
• Uppbyggnaden av anläggningens botten bör vara dränerande för att gynna rening och infiltration samt att säkra att marken snabbt återställs efter regn samt för att underlätta skötsel och annan användning av ytan.
• En bedömning bör alltid göras om ytan även behöver dräneras med dräneringsrör. En fungerande dränering är viktig på ytor där lek och sport kan förekomma.
• In- och utlopp till dammar, trummor och ledningar ska utformas så att barn inte kan ta sig in eller fastna i dessa. Öppningar från Ø 200 millimeter och uppåt ska vara försedda med galler. Gallren bör vara snedställda och sitta på utsidan av rören för att minska risken för igensättning.
• Gallret bör inte täcka hela öppningen utan ska vara öppet nedtill. Detta för att underlätta att sediment inte ska dämmas upp på insidan utan spolas ut. Öppningen ska vara tillräckligt liten så att barn inte ska kunna få in sitt huvud där. Det gäller även för avståndet mellan spjälorna i gallret i övrigt, där C/C ska vara max 100 millimeter.

Livräddningsutrustning

För att kunna nå nödställda personer i vatten används olika typer av livräddningsutrustningar. Följande gäller för hantering av livräddningsutrustning;

• Anläggningar vid vatten ska vara försedda med någon form av livräddningsutrustning i form av livbojar, livräddningsstegar, livräddningshakar och andra redskap för att nå nödställd person i vatten i skälig omfattning.
• Intill strömmande vatten bör det finnas räddningsbåt eller livflotte och fasta stegar/trappor med som når minst 1 meter under vattenytan vid lågvatten.
• Livräddningsutrustning ska synas både i dagsljus och i mörker. Därför bör utrustningen märkas med reflexer och/eller bli belyst.
• Avståndet mellan livräddningsutrustningar längs ett vattendrag ska inte överstiga 200 meter, stegar var 50:e meter. Utrustningarna bör finnas tätare, var 25:e meter, i områden där många människor vistas.
• Om det kommer vistas många barn på en plats och platsens förutsättningar medför stora risker som är svåra att förebygga bör stängsel med hög barnsäkerhet sättas upp.
• Om staket sätts upp som skydd för trafik på väg vid vatten ska räcket/stängslet vara dimensionerat för att klara en påkörning.
• Livbojar ska vara märkta med ”Norrköpings kommun”.
• Livräddningsstationens enheter (stege, hake och livboj) bör vara utrustade med larmkontakter som indikerar att någon av enheterna har lyfts från sitt läge. Larmsändare, kopplade till kommunens LoRa nät och ärendesystemet Infracontrol , tillhandahålls av kommunen. Kontakterna ska vara sådana att de återställer sig när utrustningen har återmonterats på rätt sätt. Larmkontakterna ska vara anslutna med två trådar som ger en egen slinga. Kontakten ska antingen vara av NO (normalt öppen) eller NC (normalt sluten) typ. Samtliga larmkontakter ska vara anslutna till en kopplingsplint centralt placerad i en vädersäkrad kapsling, där varje larmkontakt ska ha 2 st anslutningspunkter (signal och jord). Kapslingen ska vara utformad och monterad så att skadegörelse försvåras, Kapslingen ska ha en vädertätad och dragavlastad kabelgenomföring för att kunna ansluta extern larmsändare.