Dagvatten definieras som regn- och spol- och smältvatten som tillfälligt rinner från tak och urbana markytor. Dagvatten kan omhändertas lokalt genom infiltration om marken är lämplig för detta. Hur dagvatten generellt hanteras inom kommunen beskrivs under huvudområdet Gata och Trafik - Dagvatten. Vårt mål är att uppnå en hållbar dagvattenhantering där vi genom att alla hjälps åt med att hantera vatten på kvartersmark, allmän platsmark och i allmänna dagvattenanläggningar. Stadens park- och naturområden är en viktig del i detta. Hur vi arbetar med det beskrivs i dessa avsnitt.
Avvattning och avledning av dagvatten från park- och naturmiljö utgår ifrån behovet av hur ytorna utnyttjas och markens naturliga förutsättningar. En strävan är att minimera utgående flöde och i första hand utnyttja vattnet för bevattning och återskapande av grundvatten. I de flesta fall behövs någon form av utlopp för dagvatten som hanteras inom park- och naturmiljö men genom en strypning av utgående flöde kan flödesmängderna minska och naturlig rening uppnås. När avledning sker till en allmän anläggning sker detta i en förbindelsepunkt och ersättning sker till Nodra. Om avledning sker till ett markavvattningsföretag eller en privat markägare regleras detta i servitut.
Vid utformning av dagvattenhantering från park- och naturmiljöer gäller följande;
När avledning från en parkmiljö sker till en allmän dagvattenanläggning bör fördröjning skapas så att utgående flöde inte är högre än 5 l/s, hektar vid ett 10-års regn. Detta regleras genom att strypa flödet från utgående brunnar.
Avledning av naturvatten till en allmän dagvattenanläggning bör undvikas. Vattnet tar kapacitet i nätet och innebär även att dagvatten blir svårare att rena eftersom flödena ökar och föroreningarna späds ut. När avledning från en naturmiljö ändå måste ske till en allmän dagvattenanläggning bör fördröjning skapas så att utgående flöde inte är högre än 1.5 l/s, hektar vid ett 10-års regn. Detta regleras genom att strypa flödet från utgående brunnar eller diken. Överskottsvatten från naturmiljö ska hanteras som extrema regnflöden och ska inte ledas in i det allmänna dagvattennätet.
För att avleda dagvatten från park- eller naturmark används diken eller brunnar och ledningar. Om utgående flöde behöver begränsas behövs ofta någon form av strypning. Om diket leds vidare till en ledning sker detta genom en brunn. I mer naturliga diken eller bäckar kan detta utformas som skibord i betong, som en stenfyllning eller genom en kulvert eller ett rör med begränsad kapacitet. I dessa konstruktioner behöver beslut även tas om det ska finnas möjlighet för fisk och annan fauna att passera flödesbegränsningen.
Utformning av brunnar beskrivs under kapitlet Gata och Trafik, Dagvatten.
Utformning av kulvertar beskrivs under kapitlet Gata och Trafik, Dagvatten.
Parker och naturmark som ingår i allmän platsmark kan användas för olika allmänna dagvattenlösningar när detta bedöms lämpligt. Allmänna dagvattenlösningar utformas och ägas av Nodra. Många gånger bidrar dessa anläggningar till positiva mervärden för den allmänna platsmarken men detta förutsätter att utformningen blir ändamålsenlig både i avseende på gestaltning och ur säkerhetssynpunkt. Dagvattenanläggningarna kan vara öppna och underjordiska. De öppna anläggningarna kan ha permanent vattenspegel eller endast ha stående vatten i samband med regn. Exempel på öppna anläggningar är dammar med eller utan permanent vattenspegel, våtmarker, diken, växt- och regnbäddar, infiltrationsstråk, översilningsytor, biofilter och genomsläppliga beläggningar. Jämfört med dammar så har våtmarker en högre grad av vegetation och zoner med olika djup.
Vid utformning av dagvattenhantering på allmän plats gäller följande;
För att beskriva utformningen av öppna dagvattenanläggningar har samhällsbyggnadskontoret och Nodra kommit överens om olika gestaltningsnivåer. I tabell 1 beskrivs hur olika öppna dagvattenlösningar kan klassas i dessa beroende på placering och önskemål om gestaltning. Detta blir sedan avgörande för vem som bekostar olika delar av anläggningen. I figur 1 visas även exempel på olika gestaltningsnivåer. På samma sätt fördelas driftkostnaderna utifrån önskad funktion och mervärde. Om samhällsbyggnadskontoret önskar en högre skötselnivå än vad som kan förväntas av gestaltningsnivån ska samhällsbyggnadskontoret stå för dessa merkostnader.
Tabell 1. Gestaltningsnivå öppna dagvattenanläggningar
Gestaltningsnivå | Kort beskrivning | Exempel | Ansvar för investering, drift och underhåll |
---|---|---|---|
Gestaltningsnivå 1 (GN1) | Anläggningen har fokus på dagvattenfunktion. och adderade funktioner t ex pedagogik, biologisk mångfald, rekreation. Anläggningen är en del av stadsmiljön och har en hög grad av gestaltning för att anpassas till omgivningen | Anläggning vid centrumområde och torg, i stadspark, stadsdelspark och stadshuvudgator där huvudanläggningen ska förstärka miljöns upplevelse. | Dagvattenfunktion: Inom VO1 ; Nodra Utanför VO1 ; Verksamhetsutövare3 Adderade funktioner: Huvudman allmän platsmark |
Gestaltningsnivå 2 (GN2) | Anläggningen har fokus på dagvattenfunktion men med en gestaltning som i viss mån anpassas till omgivande miljö. Anläggningen är en del av stadsmiljön och gestaltas för att anpassas till befintlig omgivningen men det finns inga adderande värden. | Anläggning vid lokalgata, lokalpark, stadsdelspark och naturmark där det bedöms att kommuninnevånare kommer att vistas och anläggningen blir en del av miljöns upplevelse. | Dagvattenfunktion: Inom VO1 ; Nodra Utanför VO1 ; Verksamhetsutövare3 Gestaltning: Inom VO1 ; Nodra Utanför VO1 ; Verksamhetsutövare3. Adderade funktion: huvudman allmän plats, exempel högre skötselnivå. |
Gestaltningsnivå 3 (GN3) | Anläggningen gestaltas efter platsen, men med fokus på dagvattenfunktion | Anläggning i industri område och i utkanten av tätort där det bedöms att kommuninvånare inte kommer att vistas. | Dagvattenfunktion: Inom VO1 ; Nodra Utanför VO1 ; Verksamhetsutövare3 |
Förklaring: 1.VO: Verksamhetsområde för dagvatten, 2: Nodra
3. Verksamhetsutövaren: Markägare eller samfällighet.
Figur 1. Exempelbilder på olika gestaltningsnivåer, för mer förklaring se tabell 1. Klicka på bilden för att se den i större storlek.
Vid anläggande av dammar på allmän platsmark bör även servicevägar till dammarna anläggas. Dessa bör utformas enligt beskrivning Gata och trafik, kapitlen Gatusektion samt Överbyggnad och beläggningar.
För hantering av extrema regn kan park- och naturmiljö användas som sekundära avrinningsvägar och översvämningsytor. Principer och utformning av anläggningar för extrema regn beskrivs under kapitlet Gata- och Trafik, Dagvatten.
De mindre regnen från allmän platsmark ska enligt kommunens riktlinje för hållbar dagvattenhantering hanteras lokalt innan det leds till det allmänna dagvattennätet. Detta kan göras genom att dagvatten leds till växt- eller regnbäddar innan det leds vidare till det allmänna dagvattennätet. Dessa lösningar fördröjer och renar dagvatten samtidigt som dagvattnet fungerar som en resurs för växterna. I bäddarna kan träd eller andra växter planteras, se figur 2 och 3. Utformning av växt- och regnbäddar beskrivs under kapitlet Park och natur, Växtbäddar.
Figur 2. Exempel på växtbäddar med träd för dagvattenhanteringi Stockholm och Vallastaden i Linköping, foto Maria Rothman. Klicka på bilden för att se den i större storlek.
Figur 3. Regnbädd för dagvattenhantering i Köpenhamn och Uppsala. Foto Maria Rothman. Klicka på bilden för att se den i större storlek.
Sidan publicerad 24 juni 2024 kl. 07:49
Senast uppdaterad 24 juni 2024 kl. 07:49
Norrköpings tekniska handbok
Norrköpings tekniska handbok gäller för projektering av kommunens allmänna platsmark.
Revideringar
Vi uppdaterar teknisk handbok två gånger om året.
Kontakt
Hör av dig till tekniskhandbok@norrkoping.se
Copyright © Norrköpings kommun Organisationsnummer: 212000-0456