Dagvatten definieras som vatten i form av nederbördsvatten, framträngande grundvatten och spolvatten som tillfälligt rinner eller lägger sig på markytan inom områden med sammanhållen bebyggelse.

Samhällsbyggnadskontorets ansvar och uppdrag

Samhällsbyggnadskontoret har två ansvarsroller i omhändertagandet av dagvatten i staden. Vi ska dels se till att det dagvatten som avleds på allmän platsmark avleds till en allmän dagvattenanläggning, till recipient eller omhändertas lokalt och dels arbeta med att minska sårbarheten vid extrema regn.

Vilket ansvar samhällsbyggnadskontoret har beror på om Nodra har bildat ett verksamhetsområde för dagvatten eller inte. Verksamhetsområdet är en juridisk term som visar i vilka områden som Nodra är verksamma. Beslut om var verksamhetsområden ska bildas tas av kommunfullmäktige.

I områden med verksamhetsområde för dagvatten ska samhällsbyggnadskontoret avvattna dagvatten till närmaste allmänna dagvattenanläggning. Den juridiska punkten där samhällsbyggnadskontoret lämnar över dagvattnet till en dagvattenanläggning kallas förbindelsepunkt. I en allmän dagvattenanläggning hanteras både dagvatten från gata och fastigheter. De delar där endast dagvatten från gata hanteras klassas som system för avvattning och hanteras av gatuhållaren.

I områden där det inte finns något verksamhetsområde för dagvatten ska samhällsbyggnadskontoret ansvara för att avleda dagvattnet till närmaste recipient eller säkra att dagvattnet kan omhändertas lokalt.

Utformning dagvattenhantering

Vid utformning av dagvattenhantering för gator och hårdgjorda ytor gäller följande;

• Dagvatten från gator och andra hårdgjorda ytor ska avledas så att vatten inte blir stående på marken vid stora regn. Dimensionering av stora regn beskrivs i kommunens riktlinje för hållbar dagvattenhantering. Pdf, 7.3 MB.
• Hanteringen av dagvatten från gator och andra hårdgjorda ytor ska dessutom ske så att de första 10 mm av ett regn hanteras lokalt för att rena, minska flöden och gynna grundvattenåterföring.
• Gator och andra hårdgjorda ytor bör kunna användas för hantering av extrema regn där behov finns. Analys av befintliga avrinningsvägar och översvämningsytor och möjligheten att skapa nya avrinningsvägar och översvämningsytor ska alltid genomföras i projektens utrednings- och projekteringsfas. Om- och nybyggnationer ska inte öka översvämningsrisken för kringliggande bebyggelse.

Utformning av gator för säker avledning av dagvatten

Följande gäller för utformning av gator för avledning av dagvatten;

• Mark- och grundvattenförhållanden samt höjdvariationer på anläggningsplatsen ska beaktas i varje enskilt fall
• Gatusektionerna bör ha dubbelsidigt tvärfall (bomberat) där det är tillåtet enligt VGU för att säkra snöröjning och övriga driftåtgärder.
• Vid enkelsidigt tvärfall bör tvärfallet läggas mot terrängen så att vatten från terrängen inte rinner över körbanan
  
• Brunnar bör placeras så att max 300 m2 hårdgjord yta avvattnas per brunn, inklusive eventuell avvattning av takyta. Detta gäller både för brunnar i hårdgjorda ytor och i svackdiken. Avståndet mellan brunnar bör dock vara högst 60 m. Om risk finns att närliggande byggnader får översvämning om brunnen som placeras i en lågpunkt är igensatt bör två brunnar placeras i lågpunkten.
• Längsfallet på gatan bör vara minst 0.5 % men helst 1 %. Vid byggnation i sättningsbenägen jord bör bör längsfallet vara minst 1 %.
• Lågpunkter bör undvikas genom anpassning av profilen.
• Vid infarter där det finns risk att vatten kan rinna in på fastigheten bör en höjdrygg skapas i vägbana som gör att vattnet leds förbi infarten. Höjdskillnaden bör vara minst 5 cm.
• Omgivande gator bör placeras minst 30 cm lägre än färdigt golv i hus för att skydda byggnaden från skador vid höga vattennivåer. Vid byggnader som ligger lägre än gatan bör skydd mot höga vattennivåer skapas genom avskärande dike eller motsvarande, se figur 1.
  

Figur 1. Höjdsättning av gata i förhållande till omkringliggande byggnader för hållbar dagvattenhantering. Klicka på bilden för att se den i större storlek.

Avledning via diken, krossdiken, konstgjorda växtbäddar och traditionell avledning

Dagvattenhanteringen bör i första hand utföras med öppna lösningar som diken för att skapa renande, infiltrerande och fördröjande effekt. I andra hand bör dagvattnet hanteras i krossdiken eller konstgjorda växtbäddar. Även dessa lösningar renar, infiltrerar och fördröjer dagvattnet men anses mer underhållskrävande och dyrare att anlägga. Dessa utformningar ska inte användas på gator med många in- och utfarter eller där det finns risk att bilar parkerar i konstruktionen och det inte går att utforma konstruktionen så att bilparkering omöjliggörs. I tredje hand bör dagvattnet från gator hanteras i svackdiken som därefter ansluts till en dagvattenledning. Denna lösning ger en fördröjning av gatuvattnet och även en mindre rening. Undantagsvis kan även avledning direkt till ledningsnät tillåtas men bara om inga andra lösningar är möjliga eftersom denna lösning varken renar eller fördröjer dagvattnet.

Lösningarna med öppna diken eller krossdiken kan när det behövs fungera både för avledning av vatten från gator och kringliggande fastigheter. Samråd ska ske med Nodra om behov av avledning från kringliggande fastigheter

Diken

Hantering av dagvatten i diken är den lösning som förordas i första hand inom Norrköpings kommun. Dessa lösningar uppfyller kravet på att hantera de första 10 mm av regnet lokalt samt ger bäst säkerhet för extrema regn och är lättast att hantera ur underhållssynpunkt.

Diken bör konstrueras enligt typ A på typritning TH-V-001, Avvattning, avledning till diken och krossdiken Pdf, 365.5 kB.samt enligt anvisningar nedan:

• Dikesdjup ska dimensioneras så att vägdräneringen säkras upp till ett 10-års regn. Vid större regn kan dagvatten tillåtas stiga upp i överbyggnaden.
• Dikena bör ha en längdslutning mellan 0.5-6 %. Vid längdslutningar på över 2 % bör åtgärder för reduktion av vattenhastighet göras för att minska risk för erosion samt gynna fördröjning, rening och infiltration.
• Diken bör utföras med grässådd på 10-15 cm matjordslager för att underlätta skötseln.
• Diken med bruksgräs bör ha släntlutningen 1:4 eller flackare.
• Avledning ska anordnas till anslutande ledning eller recipient
• Vid utformning av diken ska risk för erosion av vägbanken beaktas. Diket ska vara stabilt för olika flöden baserat på vägens funktion, se tabell 1 under rubriken Utformning av trummor. Risken för erosion är störst i erosionskänsliga naturliga jordar som silt, siltig morän och sand.
• Erosionsskydd bör alltid finnas i vägbank utmed kraftigt lutande vägar (> 5 %) eller där flödeshastigheten i diket bedöms hög ( > 1 m/s).
• Vid djupare diken (> 1 m) ska släntstabilitet och risk för bottenupptryckning beaktas.
•  

Krossdike eller konstgjorda växtbäddar utan kantsten

I gator som behöver vara mer stadsmässiga eller där utrymmet är begränsat kan diket ersättas med ett krossdike eller en konstgjord växtbädd. Krossdikena eller de konstgjorda växtbäddarna konstrueras så att de mindre regnen infiltreras via ytan ner till underliggande lager. Större regn leds ner i konstruktionerna via perkulationsbrunnar. Vid extrema regn används en svacka på toppen av krossdiket eller växtbädden som en sekundär rinnväg och översvämningsyta.

För konstruktion av konstgjorda växtbäddar hänvisas till Park och natur, Växtbäddar.

Krossdiken utan kantsten bör konstrueras enlig typ B på typritning TH-V-001, Avvattning, avledning till diken och krossdiken Pdf, 365.5 kB.samt enligt anvisningar nedan:

• Krossdikets ska dimensioneras så vägavvattningen säkras upp till ett 10-års regn. Vid större regn kan dagvatten tillåtas stiga upp i krossmaterialet.
• Dikesskålen på krossdiket ska ha ett djup på minst 20 cm.
• Dikesskålen ska vara minst 1.5 m bred.
• Kupolbrunnar med perkolationshål ska placeras utmed krossdiket.
• I lågpunkter ska brunnarna, förutom perkulationshål, även förses med bottenutlopp och brädd, se typsektion TH-V-001, Avvattning, avledning till diken och krossdiken. Pdf, 365.5 kB.
• Dikesskålen bör vara gräsbesådd. Därunder läggs makadam 16-32 mm i hela dikessektionen.
• Krossdiken som ska klippas ska ha släntlutningen 1:4 eller flackare
• Eventuella dränledningar bör placeras i makadam, 16-32, minst 10 cm ovanför botten av krossdiket för att gynna infiltration.
• Sektionens botten och sidor bör omslutas med geotextil mot angränsande jord. Geotextil bör inte användas mellan det gräsbesådda övre lagret och krossmaterialet. Geotextil bör även omsluta andra anläggningar som placeras i krossdiket, som brunnar, belysningsfundament, elledningar med mera.
• Utloppsbrunnar kan utföras med strypt bottenutlopp för långsam avledning till samlingsledning.
• Infarter som korsar krossdiken eller konstgjorda växtbäddar ska konstrueras så att funktionen inte påverkas. Infarter över krossdiken bör utformas enligt typritning TH-T006, Infarter Pdf, 244 kB..

Krossdike eller konstgjorda växtbäddar med kantsten

För gator som kräver kantsten ansluts dagvattenbrunnarna i första hand till ett krossdike eller en konstgjord växtbädd. Konstruktionerna kan läggas i gaturummet, i grönytan vid sidan om vägen eller i gång och cykelvägen.

Utformning av brunnar för insamling av dagvatten från gatan beskrivs under rubriken Brunnar. För konstruktion av konstgjorda växtbäddar hänvisas till Park och natur, Växtbäddar.

Krossdiken med kantsten bör konstrueras enligt typ C på typritning TH-V-001, Avvattning, avledning till diken och krossdiken Pdf, 365.5 kB.samt enligt anvisningar nedan:

• Krossdikets djup och utformning ska anpassas till platsen och dimensioneras så att vägavvattningen säkras upp till ett 10-års regn. Vid större regn kan dagvatten tillåtas stiga upp i krossmaterialet.
• Inloppsbrunnar ska anslutas från gatan och fördela ut dagvattnet med perkolationshål. I lågpunkten ska brunnarna även förses med bottenutlopp och brädd, se typsektion TH-V-001, Avvattning, avledning till diken och krossdiken . Pdf, 365.5 kB.
• Eventuella dränledningar bör placeras i makadam, 16-32, minst 10 cm ovanför botten av krossdiket för att gynna infiltration.
• Sektionens botten och sidor bör omslutas med geotextil mot angränsande jord. Geotextil bör även omsluta andra anläggningar som placeras i krossdiket, som brunnar, belysningsfundament, elledningar med mera.
• Utloppsbrunnar kan utföras med strypt bottenutlopp för långsam avledning till samlingsledning.
• Infarter som korsar krossdiken eller konstgjorda växtbäddar ska konstrueras så att funktionen inte påverkas. Infarter över krossdiken bör utformas enligt typritning TH-T006, Infarter Pdf, 244 kB..

Svackdike till dagvattenledning

Svackdiken är lämpliga som komplement till krossdiken på gator med många in- och utfarter och där det bedöms att dessa inte kan byggas i samband med utbyggnaden av kringliggande gator. I ett svackdike avleds regnvattnet via brunnar till ledningar. Den gräsbeklädda ytan medför en viss rening och fördröjning. Ett svackdike anläggs på befintligt material. Beroende på material kan ett svackdike ha olika förmåga till infiltration. Dränering kan anläggas i ett svackdike för att dränera vägkroppen. I de fallen fylls dikessektionen ovanför dräneringen upp med befintligt material.

Svackdiken bör konstrueras enligt typ B på typritning TH-V-002, Avvattning, avledning dagvatten Pdf, 229.7 kB. samt enligt anvisningarna nedan:

• Svackdiken ska ha ett minsta djup på 20 cm.
• Utloppsbrunnar ska finnas vid svackdikenas lågpunkter. Brunnarna bör inte seriekopplas och ska anslutas till ledningsnät med täta ledningar. Brunnar ska placeras så att de inte utgör ett trafikhinder
• Svackdikena bör ha en längdslutning mellan 0.5-6 %. Vid längdslutningar på över 2 % bör övervägning göras om åtgärder för reduktion av vattenhastighet behövs. Detta kan till exempel hanteras vid vägöverfarter genom val av storlek på trumma/ kulvert under vägen.
• Svackdikena bör utföras med grässådd på 10-15 cm matjordslager för att underlätta skötseln.
• Diken med bruksgräs bör ha släntlutningen 1:4 eller flackare.

Kantsten med traditionell avvattning

Vid traditionell avvattning leds dagvattnet direkt till samlingsledning och vidare mot recipient utan vare sig fördröjning eller rening. Denna lösning förordas enbart då andra lösningar inte är möjliga.

Dagvattenbrunnar

Dagvattenbrunnar används för att samla upp dagvatten från ytor och diken. På hårdgjorda ytor används rännstensbrunnar och på grönytor kupolsilar. På grönytor med bruksgräs kan ibland även rännstensbrunnar användas. Dagvattenbrunnar kan även fungera som perkolationsbrunnar. I områden där det finns behov av att fördröja dagvattnet kan brunnens utlopp vara strypt.

Följande gäller vid projektering och placering av dagvattenbrunnar:

• Utloppsbrunnar och bräddavlopp ska finnas vid dikenas lågpunkter
• Utloppsbrunnar kan utföras med strypt bottenutlopp för långsam avledning till samlingsledning. Utflödet anpassas till mottagande lednings eller systems kapacitet.
• Brunnar ska placeras så att de inte utgör ett trafikhinder
• Betäckningen på dagvattenbrunnarna ska vara låsbara och öppningsbar. Detta ska ske genom att betäckningen ska sitta i en ram där öppningsfunktionen ska fungera på samma sätt som i ett öppningsbart lock. Specialverktyg ska inte behövas då brunnen ska öppnas.
• Betäckningsklass på brunnsbetäckningar ska väljas utifrån var de placeras:
  • A15 – områden som enbart används av fotgängare och cyklister.
  • B125 – områden som belastas av enstaka tyngre laster från driftsfordon som gång- och cykelvägar.
  • D400 installationer i vägens körbana och vägren.
• Brunnar med sidointag och indragna brunnar med kantstöd på tre sidor bör inte användas. Fickorna samlar skräp och kan ej maskinsopas. Vid minsta sättning eller större lutning rinner vattnet förbi. Även i brunnar med sidointag rinner vattnet lätt förbi.
• Brunnar bör placeras uppströms övergångsställen och infarter.
• Brunnar bör placeras före bussfickor och parkeringsfickor.
• Bussfickan bör luta 2,5 % från hållplatsen och parkeringsfickor bör luta 1.5-2.0 %.
• Dagvattenbrunnar bör anslutas direkt till en ledning och inte till en annan dagvattenbrunn.
• Anslutningsledningarna bör vara max 10 m och ansluts om möjligt vinkelrätt på AD-stammen, ej till nedstigningsbrunn (undantaget möjligen ändbrunn).
• Brunnarna bör ha en minsta diameter på 400 mm. Sandfånget bör vara minst 70 cm djupt.
• Nodra ska godkänna inkoppling på deras ledning. Anslutningar utan sandfång och vattenlås godkänns ej. Vattenlås säkrar att köldras inte sker till ledning och minskar risken för att sand och andra föroreningar transporteras ut på ledningsnätet. Vattenlåset fungerar även som en oljeavskiljare.
• Betäckningen bör sättas cirka 20 mm under färdig yta, med tanke på framtida sättningar och uppfrysningar.
• Brunnens galler bör sättas tvärs färdriktningen för cykel/rullstol.
• Brunnar som sätts i hårdgjorda ytor bör förses med flytande betäckning. I projekt där befintliga brunnar med fast betäckning berörs bör dessa bytas mot flytande.
• För brunnar i grönområden bör alltid någon form av stenläggning finnas runt brunnen, se figur 2.

Figur 2. Kupolsil med stenläggning runt brunn. Foto: Anna Bellner. Klicka på bilden för att se den i större storlek.

Ränndalar och linjeavvattningsrännor

Ränndalar och linjeavvattningsrännor förekommer för att samla upp dagvatten på ytor med mycket svag lutning.

Följande gäller vid projektering och placering av ränndalar och linjeavvattningsrännor:

• Ränndalar och linjeavvattningsrännor ska endast användas där dagvattenhanteringen ej går att lösa på något annat sätt. De ska inte användas enbart som gestaltningselement.
• Ränndalar av smågatsten eller storgatsten bör väljas i första hand och utföras enligt AMA typritning DED.11.
• Ränndalar bör luta minst 0,2% och löpa längs med trafikens riktning. Ränndalar med lutning < 0,5 % bör ha brunnar med max 20 m intervall
• Där ränndalar riskerar att utgöra hinder för personer med nedsatt rörelseförmåga bör skålade ränndalsplattor användas.
• Ränndalsplattor bör inte användas på ytor som trafikeras av motorfordon.
• Ränndalar bör inte ligga tvärs cykelbanor.
• Linjeavvattningsrännor bör endast användas på platser där ränndalar inte är lämpliga.
• Linjeavvattningsrännor bör inte användas på ytor som trafikeras av tunga fordon.

Trummor

Trummor under vägar för diken och bäckar ska dimensioneras utifrån vägens säkerhetsklass, se tabell 1. För trummor vid infarter där trumman även ska användas för att begränsa flödet nedströms får lägre återkomsttider användas förutsatt att risken för personskada vid en kollaps bedöms som liten. . Trumman bör anläggas med en lutning så att den är självrensande. Trummor ska förses med galler om trumman är 200 mm i diameter eller större.

Tabell 1. Minsta återkomsttider för dimensionering av trummor under olika typer av vägar samt vid utformning vägslänt med dike. Tabellen är baserad på Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2018:57)

Erosionsskydd vid utlopp och trummor

Där risk för erosion föreligger ska botten och slänt förses med erosionsskydd.

Erosionsskydd för vattendragets botten och slänter vid trumöppningar bör vid släntlutning flackare än 1:2 och vattenhastighet under 2 m/s ske med sten- eller grusklädnad, fraktion 32/90 eller grövre och tjocklek minst 0,3 m.

Erosionsskydd bör utsträckas minst 2 m utanför röröppning och minst 0,5 m innanför röröppning på rörets utsida.

Erosionsskydd ska inte utgöra vandringshinder för fiskar och djur.

För släntlutningar 1:2-1:1,5 och vattenhastigheter på eller över 2 m/s ska erosionsskydd dimensioneras enligt Trafikverkets tekniska krav för geokonstruktioner TK Geo 13, kap.9.

Dagvattenhantering parkeringsplatser

Dagvatten från parkeringsplatser ska renas och fördröjas innan det avleds. Grad av reningsbehov avgörs baserat på storlek av parkeringsplats och trafikbelastning. Samråd om grad av reningsbehov ska göras med miljö- och hälsa; milljo@norrkoping.se.

Åtgärder för extrema regn

Vid extrema regn är dagvattenanläggningarna till stor del fyllda och dagvattnet transporteras på ytor och ansamlas i lågpunkter. Genom att anlägga medvetna avrinningsvägar och lågpunkter kan skador orsakade av extrema regn begränsas. Som avrinningsvägar kan gator och diken användas och som översvämningsytor grönytor, parker och hårdgjorda ytor med mera. Hantering av avrinningsvägar och översvämningsytor har traditionellt sett inte varit en del av planeringen vid anläggning av ny bebyggelse. Nu hanteras och analyseras detta vid all nybyggnation och ombyggnad av den befintliga staden.

Vid utformning av ytor för hantering av extrema regn gäller följande;

• Planerade anläggningar ska dimensioneras för minst 100-års regn.
• Hantering av extrema regn bör utformas så att skador på byggnader och prioriterade vägar undviks.
• Utformningen av anläggningen ska ske ur ett vattensäkerhetsperspektiv, se Vattensäkerhet

Sekundära avrinningsvägar

Sekundära avrinningsvägar är rinnvägar där vattnet rinner när dagvattenhanteringen för stora regn inte räcker till. Genom att skapa olika nedsänkta vägar, diken, höga kantstenar eller vallar kan vatten ledas så att skador på byggnader minimeras och prioriterade vägar inte översvämmas. I kommunens kartsystem Dika finns ett lager som visar hur vatten rinner på olika ytor, se figur 3.

Följande gäller vid utformning av sekundära avrinningsvägar:

• Analys av dagens avrinningsvägar och hur ny eller ombyggd bebyggelse påverkas ska alltid genomföras i projektens utrednings- och projekteringsfas.
• Hänsyn till rinnvägar bör alltid göras. Ny bebyggelse ska inte öka översvämningsrisk för befintlig eller ny bebyggelse och en översyn ska göras om åtgärder kan göras för att även minska risken.
• Sekundära avrinningsvägar bör utformas erosionståliga för att tåla strömmande vatten
• Sekundära avrinningsvägar bör ha ett längsfall på minst 0.5 % men helst 1 %.

• Figur 3. Exempel på avrinnvägar enligt kommunens lager ”Rinnvägskartering-Scalgo” i Dika (digitala kartan). Klicka på bilden för att se den i större storlek.
  

Översvämningsytor

Genom att skapa ytor som är nedsänkta i förhållande till omgivande mark kan dessa användas för att mellanlagra vatten vid extrema regn. Översvämningsytor kan vara naturliga lågpunkter i grönområden eller nedsänkta områden i natur- eller parkområdet. Det kan också vara nedsänkta ytor på ett torg eller en parkeringsplats, se figur 4 och 5. Vattnet till en översvämningsyta kan ledas till ytan via sekundära avrinningsytor eller genom ordinarie dagvattenanläggningar där evakueringsutlopp skapas genom tex brunnar som både kan leda vatten till dagvattenanläggningen och ut från dagvattenanläggningen när den dämmer till en högre nivå än översvämningsytan, se figur 4.

Följande gäller vid utformning av översvämningsytor:

• Analys av befintliga översvämningsytor och hur ny- eller ombyggd bebyggelse påverkas ska alltid genomföras i projektens utrednings- och projekteringsfas.
• Finns möjlighet att skapa nya översvämningsytor i samband med projekt bör det prioriteras.
• Översvämningsytan ska alltid ha någon form av utlopp så att vattnet kan avledas när behovet av ytan upphört.
• Gång- och cykelvägar samt utrustning som anläggs i översvämningsytan bör vara tålig mot översvämning.
• Utformning av anläggningen ska ske ur ett vattensäkerhetsperspektiv, se Vattensäkerhet

Figur 4. Exempel på evakueringsbrunn för dagvattenledning och översvämningsyta i Köpenhamn. Foto av Maria Rothman. Klicka på bilden för att se den i större storlek.

Figur 5. Översvämningssyta i Norra Djurgårdsstaden, Stockholm. Foto Anna Bellner. Klicka på bilden för att se den i större storlek.

Tillfällig avledning av vatten

Länshållningsvatten kan uppkomma i samband med sprängning, borrning, schaktning, upplag av bergmassor och annan verksamhet. Länshållningsvatten får inte anslutas eller pumpas direkt till närliggande brunn eller ledning utan ska renas lokalt först. Reningen ska bestå av någon form av slam- och oljeavskiljning. Reningen ska utformas efter vilka föroreningar som finns i vattnet och flödet på länshållningsvattnet. Detta kan t ex ske genom att länsvatten pumpas till en mindre container eller pumpbrunn med stenkista och fiberduk.

Efter avslutat arbete och återställning ska närliggande dagvattenbrunnar alltid slamsugas.