Dagvatten definieras som regn- och spol- och smältvatten som tillfälligt rinner från tak och urbana markytor. Dagvatten kan omhändertas lokalt genom infiltration om marken är lämplig för detta. Hur dagvatten generellt hanteras inom kommunen beskrivs under huvudområdet Gata och Trafik - Dagvatten. Vårt mål är att uppnå en hållbar dagvattenhantering där vi genom att alla hjälps åt med att hantera vatten på kvartersmark, allmän platsmark och i allmänna dagvattenanläggningar. Stadens park- och naturområden är en viktig del i detta. Hur vi arbetar med det beskrivs i dessa avsnitt.

Avledning från park- och naturmiljö

Avvattning och avledning av dagvatten från park- och naturmiljö utgår ifrån behovet av hur ytorna utnyttjas och markens naturliga förutsättningar. En strävan är att minimera utgående flöde och i första hand utnyttja vattnet för bevattning och återskapande av grundvatten. I de flesta fall behövs någon form av utlopp för dagvatten som hanteras inom park- och naturmiljö men genom en strypning av utgående flöde kan flödesmängderna minska och naturlig rening uppnås. När avledning sker till en allmän anläggning sker detta i en förbindelsepunkt och ersättning sker till Nodra. Om avledning sker till ett markavvattningsföretag eller en privat markägare regleras detta i servitut.

Vid utformning av dagvattenhantering från park- och naturmiljöer gäller följande;

• Dagvattenhanteringen i parkområden bör avledas så att parkens funktioner inte påverkas negativt vid stora regn.
• Dagvatten från naturområden bör i första hand avledas i naturliga avrinningsvägar och inte ledas in i allmänna dagvattenanläggningar.
• Om parker eller naturområden används för hantering av extrema regn bör anläggningsdelar som riskerar att översvämmas utformas så att det är tåliga för översvämning.

Avledning parkmiljö

När avledning från en parkmiljö sker till en allmän dagvattenanläggning bör fördröjning skapas så att utgående flöde inte är högre än 5 l/s, hektar vid ett 10-års regn. Detta regleras genom att strypa flödet från utgående brunnar.

Avledning Naturmiljö

Avledning av naturvatten till en allmän dagvattenanläggning bör undvikas. Vattnet tar kapacitet i nätet och innebär även att dagvatten blir svårare att rena eftersom flödena ökar och föroreningarna späds ut. När avledning från en naturmiljö ändå måste ske till en allmän dagvattenanläggning bör fördröjning skapas så att utgående flöde inte är högre än 1.5 l/s, hektar vid ett 10-års regn. Detta regleras genom att strypa flödet från utgående brunnar eller diken. Överskottsvatten från naturmiljö ska hanteras som extrema regnflöden och ska inte ledas in i det allmänna dagvattennätet.

Brunnar och kulvertar

För att avleda dagvatten från park- eller naturmark används diken eller brunnar och ledningar. Om utgående flöde behöver begränsas behövs ofta någon form av strypning. Om diket leds vidare till en ledning sker detta genom en brunn. I mer naturliga diken eller bäckar kan detta utformas som skibord i betong, som en stenfyllning eller genom en kulvert eller ett rör med begränsad kapacitet. I dessa konstruktioner behöver beslut även tas om det ska finnas möjlighet för fisk och annan fauna att passera flödesbegränsningen.

Utformning av brunnar

Utformning av brunnar beskrivs under kapitlet Gata och Trafik, Dagvatten.

Uformning kulvertar under vägar mm

Utformning av kulvertar beskrivs under kapitlet Gata och Trafik, Dagvatten.

Allmän dagvattenhantering på allmän plats

Parker och naturmark som ingår i allmän platsmark kan användas för olika allmänna dagvattenlösningar när detta bedöms lämpligt. Allmänna dagvattenlösningar utformas och ägas av Nodra. Många gånger bidrar dessa anläggningar till positiva mervärden för den allmänna platsmarken men detta förutsätter att utformningen blir ändamålsenlig både i avseende på gestaltning och ur säkerhetssynpunkt. Dagvattenanläggningarna kan vara öppna och underjordiska. De öppna anläggningarna kan ha permanent vattenspegel eller endast ha stående vatten i samband med regn. Exempel på öppna anläggningar är dammar med eller utan permanent vattenspegel, våtmarker, diken, växt- och regnbäddar, infiltrationsstråk, översilningsytor, biofilter och genomsläppliga beläggningar. Jämfört med dammar så har våtmarker en högre grad av vegetation och zoner med olika djup.

Vid utformning av dagvattenhantering på allmän plats gäller följande;

• Samhällsbyggnadskontoret ska alltid bedöma om det är lämpligt att anlägga en allmän dagvattenlösning på allmän platsmark
• Beslut om gestaltningsnivå för dagvattendammar ska tas av samhällsbyggnadskontoret. Gestaltningsnivåer för dagvattenanläggningar på allmän platsmark beskrivs i tabell 1.
• Samhällsbyggnadskontoret ska godkänna dagvattenanläggningars utformning innan de anläggs. Detta kan göras i samråd mellan samhällsbyggnadskontoret och Nodra i anknytning till planläggning och övrig planering.
• Nyttjanderättsavtal för dagvattenanläggningar på allmänplatsmark ska tecknas.

Gestaltningsnivå öppna dagvattenanläggningar

För att beskriva utformningen av öppna dagvattenanläggningar har samhällsbyggnadskontoret och Nodra kommit överens om olika gestaltningsnivåer. I tabell 1 beskrivs hur olika öppna dagvattenlösningar kan klassas i dessa beroende på placering och önskemål om gestaltning. Detta blir sedan avgörande för vem som bekostar olika delar av anläggningen. I figur 1 visas även exempel på olika gestaltningsnivåer. På samma sätt fördelas driftkostnaderna utifrån önskad funktion och mervärde. Om samhällsbyggnadskontoret önskar en högre skötselnivå än vad som kan förväntas av gestaltningsnivån ska samhällsbyggnadskontoret stå för dessa merkostnader.

Tabell 1. Gestaltningsnivå öppna dagvattenanläggningar

Förklaring: 1.VO: Verksamhetsområde för dagvatten, 2: Nodra
3. Verksamhetsutövaren: Markägare eller samfällighet.

Figur 1. Exempelbilder på olika gestaltningsnivåer, för mer förklaring se tabell 1. Klicka på bilden för att se den i större storlek.

Serviceväg dammar

Vid anläggande av dammar på allmän platsmark bör även servicevägar till dammarna anläggas. Dessa bör utformas enligt beskrivning Gata och trafik, kapitlen Gatusektion samt Överbyggnad och beläggningar.

Hantering av extrema regn inom grönytor

För hantering av extrema regn kan park- och naturmiljö användas som sekundära avrinningsvägar och översvämningsytor. Principer och utformning av anläggningar för extrema regn beskrivs under kapitlet Gata- och Trafik, Dagvatten.

Växt- och regnbäddar för dagvattenhantering

De mindre regnen från allmän platsmark ska enligt kommunens riktlinje för hållbar dagvattenhantering hanteras lokalt innan det leds till det allmänna dagvattennätet. Detta kan göras genom att dagvatten leds till växt- eller regnbäddar innan det leds vidare till det allmänna dagvattennätet. Dessa lösningar fördröjer och renar dagvatten samtidigt som dagvattnet fungerar som en resurs för växterna. I bäddarna kan träd eller andra växter planteras, se figur 2 och 3. Utformning av växt- och regnbäddar beskrivs under kapitlet Park och natur, Växtbäddar.

Figur 2. Exempel på växtbäddar med träd för dagvattenhanteringi Stockholm och Vallastaden i Linköping, foto Maria Rothman. Klicka på bilden för att se den i större storlek.

Figur 3. Regnbädd för dagvattenhantering i Köpenhamn och Uppsala. Foto Maria Rothman. Klicka på bilden för att se den i större storlek.