Dagvatten definieras som regn- och spol- och smältvatten som tillfälligt rinner från tak och urbana markytor. Dagvatten kan omhändertas lokalt genom infiltration om marken är lämplig för detta. Hur dagvatten generellt hanteras inom kommunen beskrivs under huvudområdet Gata och Trafik, projektering, Dagvatten. Vårt mål är att uppnå en hållbar dagvattenhantering i staden Länk till annan webbplats. där vi genom att alla hjälps åt med att hantera vatten på kvartersmark, allmän platsmark och i allmänna dagvattenanläggningar. Stadens park- och naturområden är en viktig del i detta. Hur vi arbetar med det beskrivs i dessa avsnitt.
Avvattning och avledning av dagvatten från park- och naturmiljö ska utgå ifrån behovet av hur ytorna ska utnyttjas och markens naturliga förutsättningar. En strävan ska alltid vara att minimera utgående flöde och i första hand utnyttja vattnet för bevattning och återskapande av grundvatten. I de flesta fall behövs någon form av utlopp för dagvatten som hanteras inom park- och naturmiljö men genom en strypning av utgående flöde kan flödesmängderna minska och naturlig rening uppnås. När avledning sker till en allmän anläggning sker detta i en förbindelsepunkt och ersättning ska ske till Nodra. Om avledning sker till ett markavvattningsföretag eller en privat markägare ska detta regleras i servitut.
När avledning från en parkmiljö sker till en allmän dagvattenanläggning ska målet vara att skapa fördöjning så att utgående flöde inte är högre än 5 l/s, ha vid ett 10-års regn. Detta regleras genom att strypa flödet från utgående brunnar.
När avledning från en naturmiljö sker till en allmän dagvattenanläggning ska målet vara att skapa fördöjning så att utgående flöde inte är högre än 1.5 l/s, ha vid ett 10-års regn. Detta regleras genom att strypa flödet från utgående brunnar eller diken.
För att avleda dagvatten från park- eller naturmark används diken eller brunnar och ledningar. Om utgående flöde behöver begränsas behövs ofta någon form av strypning. Om diket leds vidare till en ledning sker detta genom en brunn. I mer naturliga diken eller bäckar kan detta utformas som skibord i betong, som en stenfyllning eller genom en kulvert eller ett rör med begränsad kapacitet. I dessa konstruktioner behöver beslut även tas om det ska finnas möjighet för fisk och annan fauna att passera flödesbegränsningen.
Uformning av brunnar beskrivs främst under kapitlet gata och trafik, se Brunnar. Typritningar och utförligare instruktioner för brunnar med strypning är under framtagande.
Kulvertar under vägar för diken och bäckar ska dimensioneras för ett 100-års flöde om inte kulverten ska användas för att begränsa flödet nedströms kulverten.
Parker och naturmark som ingår i allmän platsmark kan användas för olika dagvattenlösningar när detta bedöms lämpligt. Många gånger kan dessa anläggningar bidra till positiva mervärden för den allmänna platsmarken men detta förutsätter att utformningen blir ändamålsenlig både i avseende på gestaltning och ur säkerhetssynpunkt. Samhällsbyggnadskontoret ska alltid bedömma om det är lämpligt att anlägga en dagvattenlösning på allmän platsmark samt godkänna anläggningarnas utformning innan de anläggs. Många gånger görs detta i samråd mellan samhällsbyggnadskontoret och Nodra i anknytning till planläggning och övrig planering. Exempel på öppna anläggningar är dammar med eller utan permanent vattenspegel, våtmarker, diken, växt- och regnbäddar, infiltrationsstråk, översilningsytor, biofilter och genomsläppliga beläggningar. Jämfört med dammar så har våtmarker en högre grad av vegetation och zoner med olika djup.
För att beskriva hur en öppen dagvattenanläggning ska utformas har vi tillsammans med Nodra kommit överens om olika gestaltningnivåer för dammar. I tabell 1 beskrivs hur olika öppna dagvattenlösningar kan klassas i dessa beroende på placering och önskemål om gestaltning. Detta blir sedan avgörande för vem som bekostar olika delar av anläggningen. I figur 1 visas även exempel på olika gestaltningsnivåer. På samma sätt fördelas driftkostnaderna utifrån önskad funktion och mervärde. Om samhällsbyggnadskontoret önskar en högre skötselnivå än vad som kan förväntas av gestalningsnivån ska tekniska kontoret stå för dessa merkostnader.
Tabell 1. Gestaltningsnivå öppna dagvattenanläggningar
Gestaltningsnivå | Kort beskrivning | Exempel | Ansvar för investering, drift och underhåll |
---|---|---|---|
Gestaltningsnivå 1 (GN1) | Anläggningen har fokus på dagvattenfunktion. och adderade funktioner t ex pedagogik, biologisk mångfald, rekreation. Anläggningen är en del av stadsmiljön och ska ha en hög grad av gestaltning för att anpassas till omgivningen | Anläggning vid centrumområde och torg, i stadspark, stadsdelspark och stadshuvudgator där huvudanläggningen ska förstärka miljöns upplevelse. | Dagvattenfunktion: Inom VO1 ; Nodra Utanför VO1 ; Verksamhetsutövare3 Adderade funktioner: Huvudman allmän platsmark |
Gestaltningsnivå 2 (GN2) | Anläggningen har fokus på dagvattenfunktion men med en gestaltning som i viss mån anpassas till omgivande miljö. Anläggningen är en del av stadsmiljön och ska ha en grad av gestaltning för att anpassas till befintlig omgivningen men det finns inga adderande värden. | Anläggning vid lokalgata, lokalpark, stadsdelspark och naturmark där det bedöms att kommuninnevånare kommer att vistas och anläggningen blir en del av miljöns upplevelse. | Dagvattenfunktion: Inom VO1 ; Nodra Utanför VO1 ; Verksamhetsutövare3 Gestaltning: Inom VO1 ; Nodra Utanför VO1 ; Verksamhetsutövare3. Adderade funktion: huvudman allmän plats, exempel högre skötselnivå. |
Gestaltningsnivå 3 (GN3) | Anläggningen ska gestaltas efter platsen, men med fokus på dagvattenfunktion | Anläggning i industri område och i utkanten av tätort där det bedöms att kommuninvånare inte kommer att vistas. | Dagvattenfunktion: Inom VO1 ; Nodra Utanför VO1 ; Verksamhetsutövare3 |
Förklaring: 1.VO: Verksamhetsområde för dagvatten, 2: Nodra
3. Verksamhetsutövaren: Markägare eller samfällighet.
Figur 1. Exempelbilder på olika gestaltningsnivåer, för mer förklaring se tabell 1. Klicka på bilden för att se den i större storlek.
Dammar som endast tillfälligt får stående i vatten vid regn behöver inte ha några yttre säkerhetsbarriärer. Dammarna behöver ha ett utlopp och utloppet ska konstrueras så att vattennivån i dammen vid dimensionerande flöde aldrig är högre än två (2) dm ett dygn (24 timmar) efter att regnet har upphört. Körvägar ska alltid finnas som gör det möjligt att ta sig till dammens in- och utlopp med arbetsfordon. Uppbyggnaden av dammens botten ska vara dränerande för att gynna rening och infiltration samt att säkra att marken snabbt återställs efter regn för att underlätta skötsel och annan användning av ytan. En bedömning ska alltid göras om ytan även behöver dräneras med dräneringsrör. En fungerande dränering är viktig på ytor där lek och sport kan förekomma. In- och utlopp till dammen ska utformas så att barn inte kan ta sig in eller fastna i dessa. Öppningar från Ø 300 millimeter och uppåt ska vara försedda med galler. Ett galler ska inte täcka hela öppningen utan ska vara öppet nedtill. Detta för att underlätta att sediment inte ska dämmas upp på insidan utan spolas ut. Öppningen ska vara tillräckligt liten så att barn inte ska kunna få in sitt huvud där. Det gäller även för avståndet mellan spjälorna i gallret i övrigt, där C/C ska vara max 100 millimeter.
Dammar med permanent vattenyta eller våtmarker på allmän platsmark ska generellt inte stängslas in utan utformas så att riskerna minimeras utifrån nedanstående konstruktionspriciper. Principerna grundar sig på Malmös dagvattenstrategi 2008 och MSB:s rapport till "Guide till en ökad vattensäkerhet".
Vid anläggande av dammar på allmän platsmark ska även servicevägar till dammarna anläggas. Dessa ska utformas enligt följande:
För hantering av extrema regn kan park- och naturmiljö användas som sekundära avrinningsvägar och översvämningsytor. Dessa funktioner ska användas när de allmänna dagvattenanläggningarna eller motvarande system går fullt. Dessa är traditionellt dimensionerade för ett 10-års regn. Vid nybyggnation används sedan 2016 högre dimensioneringsriktlinjer enligt Svenskt Vattens branschriktlinjer P110.
Hantering av avrinningsvägar och översvämningsytor har traditionellt sett inte varit en del av planeringen vid anläggning av ny bebyggelse. Nu hanteras och analyseras detta vid all nybyggnation och ombyggnad av den befintliga staden.
Sekundära avrinningsvägar är de vägar där vattnet rinner när den dagvattenanläggningen inte räcker till. I kommunens kartsystem Dika finns ett lager som visar hur vatten rinner på olika ytor, se figur 2. Genom att skapa olika nedsänkta vägar, diken, höga kantstenar eller vallar ska vatten ledas så att skador på byggnader mininmeras och att prioriterade vägar inte översvämmas. Analys av dagens avrinningsvägar och hur ny eller ombyggd bebyggelse påverkas ska alltid genomföras i projektens utrednings- och projekteringsfas.
Figur 2. Exempel på avrinningsvägar enligt kommunens lager ”Skyfallshantering utifrån” i Dika (digitala kartan). Klicka på bilden för att se den i större storlek.
Genom att skapa ytor som är nedsänkta i förhållande till omgivande mark kan dessa användas för att mellanlagra vatten vid extrema regn. På samma sätt som för sekundära avrinningsvägar ska analys göras av dagens översvämningsytor och hur ny eller ombyggd bebyggelse påverkar. Detta ska alltid genomföras i projektens utrednings- och projekteringsfas. Om möjlighet finns att skapa nya översvämningsytor ska detta prioriteras.
Vattnet till en översvämningsyta kan ledas till ytan via sekundära avrinningsytor eller genom ordinarie dagvattenanläggningar där evakueringsutlopp skapas genom tex brunnar som både kan leda vatten till dagvattenanläggningen och ut från dagvattenanläggningen när den dämmer till en högre nivå än översvämningsytan.
Översvämningsytan måste alltid ha någon form av utlopp så att vattnet kan avledas när behovet av ytan upphört.
Figur 3. Exempel på evakueringsbrunn för dagvattenledning och översvämningsyta i Köpenhamn. Foto av Maria Rothman. Klicka på bilden för att se den i större storlek.
En annan lösning är att leda dagvatten till växt- eller regnbäddar innan det leds vidare till det allmänna dagvattennätet. Dessa lösningar fördröjer och renar dagvatten samtidigt som dagvattnet fungerar som en resurs för växterna. I bäddarna kan träd eller andra växter planteras, se figur 4.
Dagvattnet ansluts till bäddarna via brunnar eller genom direkt avrinning. Det är viktigt att ha någon form av sand- och slamavskiljning innan vattnet leds ner i bädden för att undvika igensättning. Genom att bädden är uppbyggd med makadam finns hålrum där vattnet kan fördöjas och mellanlagras. Någon form av dränering krävs i botten av bädden om den inte är anlagd på dränerande terrass. Skillnaden mellan en växt- och en regnbädd är att regnbädden har en översvämningszon ovanför växtbädden där vatten kan mellanlagras före infiltration. Detta kan erhållas genom att bädden är nedsänkt eller omgiven av kanter, se figur 5.
Typritningar och utförligare instruktioner är under framtagande.
Figur 4. Exempel på växtbäddar med träd för dagvattenhanteringi Stockholm och Vallastaden i Linköping, foto Maria Rothman. Klicka på bilden för att se den i större storlek.
Figur 5. Regnbädd för dagvattenhantering i Köpenhamn och Uppsala. Foto Maria Rothman. Klicka på bilden för att se den i större storlek.
Sidan publicerad 14 december 2020 kl. 08:11
Senast uppdaterad 14 december 2020 kl. 10:11
Norrköpings tekniska handbok
Norrköpings tekniska handbok gäller för projektering av kommunens allmänna platsmark.
Revideringar
Vi uppdaterar teknisk handbok två gånger om året.
Kontakt
Hör av dig till tekniskhandbok@norrkoping.se
Copyright © Norrköpings kommun Organisationsnummer: 212000-0456